Åke Göransson

Men det handlar också om ett fysiskt och njutningsfullt måleri, vacker och handfast. Det är en sorts både och. Den där Göransson var en bra målare och en del av svaret på frågan om vart han tog vägen finns inbyggt i bilderna.

Text och foto:
Karin Kämsby

Åke Göransson
Unikt måleri på Sundsvalls Museum

Sundsvalls museum och Sundsvalls Konstförening erbjuder just nu en unik möjlighet att se målningar en av de stora göteborgskoloristerna, Åke Göransson (1902–1942). Han kom från enkla förhållanden, utbildade sig till frisör och studerade måleri per korrespondens tills han började på Valands konstskola 1924. Under tiden på skolan drabbades han av schizofreni och togs in på Lillhagens sjukhus 1937. Några år senare, 1940, hittades hans tavlor i moderns kökssoffa varpå flera uppmärksammade utställningar följde.
Våren 1942 såg Åke Göransson sina egna målningar på Konsthallen i Göteborg. Då fällde han kommentaren: ”Den där Göransson var visst en ganska bra målare, men vart tog han vägen?” (han brukade tala om sig själv i tredje person).

©Åke Göransson,
Mansporträtt med kaffekopp och pipa. 1933-36

I november samma år avled han i tbc.
På Sundsvalls museum visas karaktäristiska målningar av Göransson, till exempel Interiör med konstnärens moder och Mannen på kökssoffan.
Ofta tonar bildernas centrala motiv i ett töcken som om verkligheten har tagit slut. Målningarna går i grått och grågrönt men i de sena bilderna finns inslag av rött. Tidiga målningar som Göteborgs starkaste man (1926–28) är bruna, kubistiska och kraftfulla.
Åke Göranssons bilder är märkligt befriade från tidsmarkörer, som om de levde i en egen värld utanför tid och rum. Det finns gott om tecken på psykisk sjukdom. Den ansiktslösa mamman, den förstummade mannen i kökssoffan, flickvännen Ingas vilda blick och så vidare. Det är som om det skapande friska hos konstnären, samtidigt som han drabbas av sjukdomen, registrerar och gestaltar omvärldens reaktioner på den egna pågående undergången.